Bolia x Heima Art

Regisserad av Jonas Bang

Filmad av Jason Idris Alami

Producerad av Bolia & Heima Art Residency 

Klippt av Jonas Bang

Musik av August Rosenbaum 

Vi på Bolia strävar hela tiden efter att förnya, omdefiniera och utmana oss själva. Vi söker ständigt nya äventyr och nya kreativa konstellationer. Samarbetet med olika typer av kreativa partner ger oss inspiration att ompröva och tänka nytt kring våra designidéer. I det senaste av våra kreativa samarbeten har vi slagit oss ihop med isländska Heima Art Residency och den danska filmaren Jonas Bang och skapat en film som visar samhället Seyðisfjörður i det vackra och dramatiska fjordlandskapet på östra Island. Vi lär känna fyra kvinnors privata, ärliga och rörande historier via telefonsamtal. Jonas Bang och filmfotografen Jason Idris Alami har arbetat tätt tillsammans med den här filmen och resultatet är en unikt öppen inblick i livet vid världens ände. Vi bad Jonas Bang att berätta om sin tolv minuter långa film.

    •

    • Hur fick du idén till ”Phone call to Seyðisfjörður”?

      Vi började faktiskt med att skriva ett manus till en kortfilm som vi ville filma i Seyðisfjörður, men när vi började göra efterforskningar om samhället bestämde vi oss för att det vore mycket mer intressant att inte ha ett manus när vi satte igång. Tanken var att låta vårt möte med platsen och människorna styra hur filmen skulle bli i stället för tvärtom. >

    • Vi ville låta intuitionen leda oss istället för våra vanor och skrivna regler om hur man skapar och uppfattar film. Det var både skrämmande och befriande att planen var att inte ha någon plan. Men det var så vi närmade oss platsen och så småningom växte filmen fram som ett porträtt av Seyðisfjörður.

    • Var det lätt att komma in i huvudpersonernas värld?

      Alla vi pratade med var väldigt varma människor och de delade gärna sina berättelser med oss. Många av samtalen kom inte med i den slutliga filmen, men varje samtal kändes speciellt. Människorna i Seyðisfjörður är mycket uppriktiga och vänliga.

    • Vad tyckte du var det mest inspirerande i Seyðisfjörður?

      Jag kommer genast att tänka på två saker som båda har att göra med det här lilla samhällets kultur. Den första märks i små saker som att ingen låser dörren till sitt hus och att de ofta lämnar kvar bilnycklarna i bilen. Jag tyckte att den här tilliten var väldigt inspirerande. >

    • Den andra är människors öppenhet mot nykomlingar och nya initiativ. Människorna bakom både Heima och LungA School verkar kunna göra det de gör tack vare att de har välkomnats in i samhället. Det är sådana här platser och människor som gör att konsten kan vara så fri på de här breddgraderna.

    • Stötte du på några överraskande problem när du filmande?

      Inte så många, faktiskt. De mest överraskande – och faktiskt roligaste – problemen var får och hästar som blockerade de små bergsvägarna. Och en svan som plötsligt hoppade ut framför bilen när vi körde nedför ett berg sent på kvällen. Det var nära ögat, men vi lyckades styra runt den och den flög sedan iväg.

    • Har samhället någon särskild betydelse för filmen?

      Det har det verkligen. Filmen handlar om Seyðisfjörður. Inte om ett litet samhälle i allmänhet eftersom Seyðisfjörður är alldeles för speciellt för att kunna betraktas som allmänt. Filmen är ett slags kärleksbrev.

    Heima Art Residency är en oberoende och ideell organisation som grundades 2013. Det hela startades för att skapa en plats där unga konstnärer inom helt olika discipliner kan bo och arbeta nära och dela sin energi och sina idéer med varandra. 

    Utrymmet är 350 kvadratmeter, fördelade på bostad och studio. Det ligger i Seyðisfjörður på östra Island, ett livligt hamnsamhälle med bara 700 invånare. Trots detta har man en konstskola, en biograf, en teater, ett museum, två konstfestivaler, ett konstkollektiv och Dieter Roth Academy.

     

    Webbplats: http://h-e-i-m-a.com

    Instagram: https://www.instagram.com/heimaartresidency

    "Between sheer mountain walls and open sea, in the easternmost and most isolated part of Iceland, lies a house into which artists from all over the world can move to find calm and absorption. It is run by a group of idealists dreaming of a new world order - and a place where obligation and human contact add value to life and art."

    Marie Monrad Graunbøl, OAK Magazine.